Här samlar vi föräldrars berättelser om hur livet påverkats av att deras barn drabbats av cancer.
Dagarna innan midsommar, planering i full gång men lillans feber ville inte ge sig. Efter 4 dagar dyker det även upp små prickar på kroppen samtidigt som hon blir tröttare och slöare. Väl på akuten, efter en mängd prover kommer två läkare in och ger oss beskedet. De misstänkte leukemi. Vi skickades direkt till barnonkologen på Astrid Lindgrens barnsjukhus och mindre än ett dygn senare bekräftades det. Det var leukemi, ALL. Där och då var det som om någon tryckte på en stor paus-knapp över oss. Allting sattes på paus och livet vändes upp och ned. Vad skulle hända nu? Vad ska hända vår dotter? Hur ska vi berätta för storebror?
Allting därefter skedde väldigt snabbt och behandlingen startade nästan omgående. Vi hade inget val än att kasta oss in i denna behandlingsresa. Vår lilla dotter, bara 1 år och åtta månader, varför just hon? Hon som är så glad, skrattar när hon får leka med storebror (sin stora idol), dansar när hon hör musik. Att få se henne brytas ned av skräck varje gång sjukhuspersonal kommer in i rummet, av rädsla för vad de ska göra, var de ska sticka, känna på, var hemskt. Hennes skrik och gråt de första dagarna kommer jag aldrig glömma. Likväl hennes blick som så tydligt frågade varför vi lät detta ske.
En mamma på avdelningen berättade tidigt för mig att när väl sjukdomen upptäckts och allting var igång, är det inte längre cancern som är värst. Det är alla biverkningar och komplikationer som följer. Så har det varit även för oss. Hemska komplikationer, hjärtrusning vid uppvak efter narkos, infektioner som aldrig vill ge med sig, plötslig allergisk chock som medför ambulans till akuten. Listan kan tyvärr göras längre.
Idag, drygt fyra månader senare, har detta blivit vår vardag och vi är ständigt beredda på att hennes tillstånd snabbt kan ändras. Totalt 2,5 år pågår hela behandlingen, men det är i hennes fall det första året som består mest av sjukhusbehandlingar. Vi lever dag för dag och försöker ta tillvara på de bra dagarna och fylla de med trevliga stunder. Allt för att hjälpa henne att ta sig igenom den tuffa behandlingen och låta henne få vara ”ett barn som alla andra”.
En förälders ord efter att dottern drabbades av leukemi.