Här samlar vi föräldrars berättelser om hur livet påverkats av att deras barn drabbats av cancer.
För ett år sedan var vi ”lyckligt” ovetandes. Jag visste att Lo hade ett beteende som var ”konstigt”, men det var inget som togs på allvar överhuvudtaget. Jag sökte akut flera gånger tills jag tillslut kontaktade BVC pga att hon inte hade vaken tid på flera timmar efter sina frånvaroanfall. Anfallen visade sig som smackande, tårögdhet och krampande händer, men inget mer. Under flera månader hade jag som en 7 barns mamma blivit ”bortviftad” med att hon antagligen hade tics. Hennes tics blev efter någon månad diagnosticerad som epilepsi och läkarna började prata om en magnetröntgen. Den 5 september 2019 åkte vi in, ovetandes om att den skulle visa något.
Den 6 september fick jag ett samtal halv 9 på morgonen. Jag brukar inte ta samtal när jag är på väg till jobbet, men något sa åt mig att svara den här gången.
Sköterskan presenterade sig som sköterska på dagvården, och undrade om jag hade tid. Hon sa att jag borde vabba och ringa Lo’s pappa då dom sett vad som utlöste Los frånvaroanfall och kramper.
Vi kom till sjukhuset. Orden tumör och cancer ekade i våra huvuden. Vad händer nu? Kommer vårt barn att dö? Cellgifter? Strålning? Operation?
Jag fick höra att vi fått en diagnos ”fort ” jämfört med andra. Och då hade jag kämpat i månader samtidigt som jag känt mig värdelös som mamma och som en hypokondriker. Från diagnosen tills Lo var opererad tog det 3 veckor. Lo har haft en lång väg för att komma tillbaka, men hon kämpar hela tiden.
Bakslaget kom nyligen då Lo behövde en andra hjärnoperation pga tillväxt av den gamla tumören. Operationen tog 11 timmar och det var en fruktansvärd jobbig väntan för oss föräldrar. Efter operationen berättade läkarna att de fått bort det som de önskat men såg ett område som de inte vet om det är en tumör eller inte. Nu väntar ny magnetröntgen var tredje månad för att följa vad som händer. Väntan mellan dessa undersökningar är jobbig och tiden framför oss är oviss. Samtidigt mår Lo just nu bra och är en glad tjej precis som vilket barn som helst och vi försöker njuta av det.
/Los mamma