Livet med barncancer #17

Här samlar vi föräldrars berättelser om hur livet påverkats av att deras barn drabbats av cancer. 

”En helt vanlig dag i april 2021 förändrades våra liv. Vi fick beskedet om att vår dotter Meya hade drabbats av leukemi endast 2 år gammal. Vi minns det som igår, tårarna forsade och vi skrek. Hur tar man sig igenom något sånt här? Vi visste att en lång resa väntade oss, att detta bara var början. Meya skulle behöva gå igenom så många olika cellgiftsbehandlingar, bli sövd, vara inlagd på sjukhus och vissa gånger även behöva vara isolerad på rummet under tiden hon är inlagd.

Utöver de planerade behandlingarna är det också ständigt farande för provtagningar minst en gång i veckan. Man kastades in i en helt annan värld, hur orättvist är inte livet när sånt här sker? Vår älskade Meya som behöver utstå allt sånt här. Cellgifter som gör gott mot cancern, men som tar Meyas hår, ger henne illamående och trötthet. Ena cellgiften sätter sig även på nerverna i benen så i början slutade även Meya gå och kunde inte gå på två månader.

När vi fick beskedet om att det var leukemi var Meya så pass dålig att hon behövde flera blodtransfusioner redan första dygnet, hon hade ett HB så pass lågt som 32. Två dagar efter beskedet startade de första cellgiften och därefter har det bara rullat på. I början kände vi inte alls igen vår Meya. Hon var trött, pratade inte med oss, slutade gå och vi fick inte några leenden eller respons när man pratade med henne. Det tog ca två månader sedan började Meya successivt komma tillbaka. Cellgifterna ändrar även smaklökarna så Meya vill inte äta och behöver därför en sond för att få i sig den näring som hon behöver. Immunförsvaret blir påverkat av alla mediciner vilket gör att hon lättare drar på sig virus och bakterier. Som förälder vet man varken ut eller in, man räcker inte till. Vi har ett allvarligt sjukt barn som behöver oss, men vi har också en storebror hemma som behöver oss minst lika mycket. Man behöver hålla ihop som familj men ibland måste vi tyvärr dela på oss så storebror inte blir drabbad så mycket utan kan få bo hemma och gå i skolan. 

Trots allt Meya behöver gå igenom så är humöret oftast på topp, hon ger oss sådan energi och kärlek ❤️”

/Meyas mamma

Vill du dela med dig av din berättelse? 

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras.

    Den här webbplatsen använder sig av cookies. Genom att fortsätta använda webbplatsen så accepterar du att vi använder oss av cookies.