Jag heter Tove Malm och har grundat AjaBajaCancer tillsammans med Ellinor.
I maj 2016 drabbades vår minsta tjej, Elsa, av Leukemi efter en längre tids infektioner som vägrade att ge med sig. Att få ett besked som det var något som man inte alls kunde ta in då, livet förändrades på en sekund och blev sig aldrig likt igen. Elsas cancer förändrade hela vår familj och stökade till det rejält under några år. Jag minns att när vi åkte in till sjukhuset, den där lördagen i maj, i tron om att en kur antibiotika skulle göra vår tjej frisk, inte att det var en livshotande sjukdom som tagit över. Då klev vi in i cancervärlden och skräcken bet sig fast. Med många långa dagar av uppstart av behandlingen och flera biverkningar, så landade vi i att hon kanske kommer att klara det här, men hur gör vi med allt annat?
Första gången jag gick ut från sjukhuset på riktigt igen efter dagar då man endast sett solen gå upp och ned bakom en persienn, hade det blivit sommar ute. Allting hade fortsatt rulla på utanför, men i vår värld hade allting stannat av.
Vi är lyckosamma som har haft ett så stort stöd runt omkring oss genom alla år, som vi kunnat luta oss på. Det har varit allt från matlådor, taxiservice, återkommande inbjudningar, tvätt som veks och alla samtal med ett ”hej”. Att kunna förändra och påverka de små sakerna som kan kännas jättestora för någon annan, kunna göra tillvaron lite enklare när man är på sjukhus. Det var något som jag ville göra när vi grundade AjaBajaCancer.
“Vi ska upp på onkologen. Det måste göras ett benmärgsprov sa läkaren på akuten, men hon måste fyllas på med blod och trombocyter först. Varför ska vi göra det? Det stod helt still i huvudet på mig. Jag vet varför man gör ett benmärgsprov, hoppades mest på att hon skulle säga något annat.
Det är för att utesluta leukemi, sa hon bara sådär.
Kände att illamåendet välldes upp, men höll tillbaka för vi satt fem stycken i ett pyttelitet rum och åt hamburgare. Jag bet ihop för mina små som inte hade någon aning om hur läskigt det var”.
Idag är Elsa fri från cancer och går på regelbundna kontroller. Hon har vissa biverkningar av den tuffa behandlingen som stökar lite med henne till och från, men det viktigaste är att hon är här hos oss och mår bra.
